Mitt liv är fulländat!
I måndags var jag och såg Nationalteaterns genrep för deras nya uppsättning, vilket ni säkert kommer ihåg. Det var en fantastisk föreställning och jag älskade det jag hörde och såg. Det var fullstatt salong och jag kan säga att jag tillhörde den minimala procenten av publiken som INTE upplevde Nationalteatern på 70-talet.
Idag när jag stod och höll på att stänga mitt lilla café så gick en av bandmedlemmarna förbi mig. Jag kunde såklart inte hålla tyst så jag pep fram "Ehh, ursäkta men jag måste bara säga att jag tyckte ni var skitbra på genrepet i måndags"
Mannen stannade upp och såg förvånat på mig och sa "Men lilla tokfia var DU där???"
Vi stod och pratade ett tag om föreställningen.
Han blev uppenbarligen förvånad och väldigt glad över mitt uttalande och lovade därefter att framföra dessa ord till resten av bandmedlemmarna.
Alltså, för mig är dessa underbara människor en stor del av Sveriges kulturella historia och i min väld väääääldigt stora idoler som jag mer eller mindre är uppväxt med.
Herregud, jag känner mig upprymd och skulle kunna avsluta mitt liv imorgon.
Jag är fulländad.
Tack Nationalteatern.
