Drama.
Jag kom till Göteborg igår, så fort jag närmarde mig Borås så började det regna och sen slutade det inte. Kändes lite lustigt att lämna ett soligt Karlskrona för ett regningt Göteborg.
I vart fall så vaknade jag av telefonen ringde vid 01:00 inatt, jag hann inte svara och blev vädligt irriterad över att någon ringde mig så sent. När jag såg att det var ett Stockholmsnummer så kunde jag inte helt släppa det utan gick upp och sökte det på gula sidorna. Det visade sig vara larmcentralen, jag ringde genast upp och efter att ha utgett lite koder och skit så berättade dom att larmet på Con Amor hade gått. Jag fick panik, på riktigt.
Utan att ens tänka slängde jag på mig lite kläder och var beredd på att sticka ner i bilen till min lilla bäbis. Som tur väl var så vaknade även Kristoffer och han tyckte väl inte att idén var så glimmrande att sticka ner själv så han följde med. På vägen ner så målade jag upp scenarion där alla rutor var krossade och allt var borta på Con Amor. Jag fick även dyrt och heligt lova Kristoffer att ringa polisen om något var krossat och absolut inte gå in. (Många tjuvar utlöser larmet, sedan väntar dom på att ägaren ska komma och låsa upp dörren och stänga av larmet och resten förstår nu ju själva)
Väl framme så stod lilla Con Amor och lyste så vackert och inte en ruta var krossad. Jag gick in och genomsökte hela lokalen men inte ett spår av någon inkräktare. Antingen har något inne i lokalen utlöst larmet eller så var det åskan eller något liknande.
Det är märkligt hur man reagerar i en paniksituation, jag kunde skickat ut en patrull som kunde kollat upp det men ändå så valde jag att göra det själv med fara för mitt eget liv.
Jag har nog saknat mitt livsverk trots allt.
