lalunarosa

Idag är jag med på noterna igen. Det ska bli kul och jag längtar tills startskottet går av. Tyvärr är inte det förrän vid 15:30 så jag kommer att behöva ladda i ett par timmar till.

Upp tidigt idag. Varit nere på Con Amor och rekat lite. Det grymmaste crewet att alla är på plats!
Jag önskar er lycka till darlings!

Jag vätskar upp BIG TIME!


Tävlingskläderna är tvättade, skorna någolunda rena, startnumret på plats.

Nu ska jag sätta igång och laga mat. Ska ju ha Mexikansk fest här hemma ikväll. Fattar inte varför man alltid ska ha 1000 bollar i luften samtidigt.

Jag ångrar mig!
Är det ok att backa bandet lite???
 Fan, vad har jag gett mig in på???
Ska jag springa 2.1 mil imorgon???
50 000 deltagare, 200 000 åskådare.
Jag var full när jag anmälde mig!!!

Nä, vet ni vad?
Jag ska bara stoppa undan de nervösa nerverna och fokusera på att genomföra loppet.
Det ska bli spännande, minst sagt.

Efter jobbet idag så gick vi ner på stan.
Alltså, mitt café ligger nästan i centrum men även fast det gör det så blir det aldrig av att jag strosar runt i butiker efter jobbet. Jag har liksom annat och göra än att shoppa.
Idag hade jag dock tid över, men det beror enbart på att jag ligger inne med vila från träningen.

Kristoffer ville köpa kläder, jag gick mest runt och mummlade om hur hungrig jag var.
När Kristoffer provade kläder satt jag mest utanför och suckade.
I vilket fall som helst så lyckades vi gå hem med shoppingpåsar båda två.
'

Ja, det är inte bara på lördag det är fest. Festen börjar redan idag, nämligen kolhydratsfesten!
Nu ska förråden laddas upp med pasta, pasta, pasta.
Idag blir det mustig köttfärssås med grädde, rödvin och oxbuljong  och såklart spaghetti.
Alltså, detta är ju helt fantastiskt!
Måste springa lopp oftare.


Riv en hel parmesanost över så ska du se att du hamnar i himlen.

Till helgen blir det lajbans. Först och främst så ska vi jobba på lördag från 08:00, när jag har jobbat ett par timmar ska jag springa 2,1 mil klockan 15:30  och det är nu det kristiska momentet kommer:
Klockan 19:00 har jag och Johanna arrangerat Mexikansk afton hemma hos oss!
Det är 3:e året i rad som vi kör detta efter att ha varit i Mexiko och blivit förälskade i maten och kultúren.

Frågan är hur vi ska hinna.

På söndag så ska vi vara lediga, alltså vi har inte varit lediga sedan påsk så det ska sitta fint.
Jag antar att jag kommer ligga i vertikalt läga på soffan och gny.


 

Ooooh lord, vilket väder vi har haft idag.

Otur för mig som jobbat ett uppfriskande 13-timmarspass. Jag tog dock på mig joggingskorna och gick en lång promenad efter jobbet. Eftersom jag är lite senil så glömde jag såklart kameran på jobbet, hade velat visa er hur fint och levande det är i Slottsskogen nu när det är så grönt och alla människor rör sig där.
Det får helt enkelt bli en annan gång.

Nu är jag trött, trött, trött. Det blir till att slänga sig i sängen med en god bok och med spänning invänta morgondagens äventyr.

Vilket fint väder! Ooooh boy!
En liten fågel viskade i mitt öra att det skulle regna hela dagen men den lilla fågeln verkade ha fel.

Jag sitter i soffan och förbereder mig på dagen som jag har framför mig. Idag har jag bestämt att vi ska ha den bästa och roligaste dagen någonsin. Visst går det???

Ha en fantastisk dag där ute i landet, och i Tokyo också för er som vistas där!
=)

Jill: Nämen tjena benen! Vad tyckte ni om dagens träningpass?

Benen: Jovars...

Jill: Jovars???

Benen: Nä, det kändes lite onödigt.

Jill: Det var väl inte ett dugg onödigt, det var ju skönt!

Benen: Tyckte du ja...

Jill: Ok, jag fattar. Ni är fortfarande upprörda över förra veckans halvmara på asfalt?

Benen:...

Jill: Men, alltså. Det var inte meningen. Ni var ju också med på det!!!

Benen: Jo, men inte de sista kilometrarna, då ville vi lägga av men det ville inte du.'

Jill: Ok, jag förstår. Förlåt. Hur ska jag kunna gottgöra er?

Benen: En rejäl laddning Voltaren och ett par nya skor.

Jill: Nya skor? Men för att få ett par nya skor så måste vi klara lördagens lopp på mindre än 2 timmar!

Benen: Hrmm, ok OM vi lovar att inte krångla på lördag OCH klarar 1 timma och 55 minuter så är vi värda ett par nya joggingskor och ett par fräcka partyheels.

Jill: Herregud, vill ni ruinera mig fullständigt???

Benen: Själv göra, själv ha, som man brukar säga.

Jill: Ok, om ni lovar att bättra er och sluta krånga så förbaskat så lovar jag att köpa två par nya skor. Deal?

Benen: Ooooh, yes baby! It´s a deal!

Jill: Ok, då säger vi det. Ingen mera träning och så ger vi järnet på lördag.

Benen: Sluta tjata så förbaskat Jill. Stå du för ditt ord så står vi för vårt.

Jill: Förlåt, ni har bara en tendens att göra mig lite nervös men då släpper jag det nu. Så!

Idag blir det ett sista pass innan det blir allvar på lördag.
Ett bra tips är att alltid ha ryggsäcken packad med träningskläder och sedan ställa den vid dörren där man knappats kan missa den.
Jag tar med mig ryggsäcken till jobbet och byter om när jag har slutat, sedan är det bara att springa hem eller springa långt bort.
Det smidiga med detta alternativet är att man inte hinner förslappa sig i soffan och att det tar minimalt med tid.
Nackdelen är att du måste ha dubbel uppsättning av jacka och skor och att du måste hålla reda på plånbok, mobiltelefon etc.

Nu är det dags att ta tag i denna dag.
Hej på er!

Jo, jag lever i en värld där allt går om man bara vill. I min värld kan även ganska stora beslut tas på ganska kort tid. Att köpa Con Amors lokal tog sisådär 1 minut för mig att bestämma, en halvtimma tog det innan jag och Johanna skakade hand på att vi skulle göra det ihop. En vecka senare hade jag sagt upp mig från mitt gamla jobb och hela 2 månader senare fick vi beskedet om att vi fick köpa lokalen. Det var en jobbig väntan men väl värd all väntan i världen.
Nu är Con Amor vår alldeles egna bäbis som vi älskar över allt annat på denna jord.


Vi gillar att skaka hand på saker, speciellt viktiga saker som vi bestämmer mer på känsla är på förnuft.
För några veckor sedan var det dags att skaka hand igen.
Det var en söndag, vi stod på jobbet och började plötsligt glida in på sommaren. Planen var att stänga er Con Amor för vi visste att det skulle vara heldött på gatan som vi ligger på hela sommaren så vi skulle i princip gå back på att ha öppet. Våran plan har varit att sticka till Norge och jobba eftersom vi skulle vara panka. Vi blev båda lite nedstämda då vi insåg att vi än en gång skulle vara borta från vänner och familj och inte ens få vara lediga. Plötsligt utbrister Johanna:
"Ja, jag får ju alltid bo hemma hos mamma och pappa i skogen, där bor man ju gratis iallafall och några pengar lär man ju knappt göra av med."
I samma stund som Johanna nämnde detta så kom jag på att jag minsann också har en mamma och pappa men som bor ute på en ö och där får man säkert också bo gratis om man är en snäll 28:årig, pank, egenföretagare.
Så jag sa:
"Men Johanna, vad tror du om att ta 6 veckors semester hemma hos mamma och pappa?! Hade inte det varit skoj så säg???"

30 sekunder senare hade VD:n och Vice VD:n skakat tass på att det blir 6 veckors fattig semester i sommar hemma hos mamsen och pappsen.
Jag har inte bott hemma på riktigt sedan jag var 17 år så detta ska bli spännande.

Min tanke är ju såklart att jag i sommar ska kunna umgås med er vänner därhemma i Karlskrona och på Hasslö som jag under så många år inte har hunnit med att träffa. Jag kommer att vara hemma hela juli och en bit in i augusti och jag LÄNGTAR!

Jag längtar efter att ta en öl i solnedgången, och jag längtar efter att få umgås med alla igen.
Jag längtar hem och jag är så jävlar glad över att vi tog detta beslutet.

Vi ses till sommaren!

Dålig uppdatering som får skyllas på...ja, jag har faktiskt ingen aning.

Ikväll hade jag tänkt berätta en liten kul sak för er. Ett litet avsnitt om hur det rör sig i mitt huvud, det är inte alltid lätt att förstå sig på. Jag slutar aldrig förvånas över min själv.

Nu tillbaka till arbetet.

Igår var en skitdag. Efter att ha jobbat ett par timmar så börjde golvet gunga, kroppen värkte och jag blev otroligt svag. Jag fick helt enkelt sätta mig ner och göra så lite som möjligt de sista timmarna.

När jag kom hem bäddade jag ner mig i soffan men en påse ostbågar och låg där hela kvällen. Jag får inte vara sjuk. J.A.G F.Å.R I.N.T.E V.A.R.A S.J.U.K!!!
Kristoffer är krasslig, han har haft hosta och varit snorig i en vecka.
Vi har regler här hemma, ingen närkontakt, sånär som en puss på kinden då men längre än så kommer han inte.

Idag känns det bättre men det det gör mig knappast glad då min plan var att ute och springa milen i skogen.

Jag önskar mig bara en sak och det är att skiten som tagit över min kropp ska släppa nu, NU, NUUUUU!!!!

Igår blev det 3-rätters igen, så jäklar trevligt. Förutom järngänget som består av mig, Kristoffer och Johanna så fick även Johannas lillsyster vara med samt världens underbarste hund som vi var hundvakt åt.

Förrätten bestod av vitlök och chilifrästa räkor som fick sällskapa avocado, nätmelon och lime. Otroooligt gott!

Huvudrätt fick bli mustig renskavsgryta med pressad potatis och stekt sparris.

Desserten bestod av tryfflar med smak av cognac och en annan sort med passionsfrukt.

Vi har det bra vi.
Eller, det är ju vad vi gör det till såklart.


Det fina folket har anlänt.

Kristoffer var dessertansvarig, han är grym.




Fiiina Sticky!


Cognac, tryffel och vårt egna underbara kaffe.

Detta är en dag som går på halvfart.
 Det är nästan som om hela dagen är totalt meningslös.

Vissa jobbar, andra är lediga. Somliga har åkt bort medan andra stannar hemmar och kurar. På Con Amor står jag och Johanna, vi jobbar på halvfart och förundras över hur död en gata kan vara en fredag, en fredag som mest liknas vid en gråzonsdag.

Om en timma stänger vi ner och sedan blir det 3-rätters för hela slanten!

Ja, idag belönade jag mig själv med sovmorgon.
Givetvis så vaknade jag vid 06:00 men låg i dvala fram till 08:00. Det är ju viktigt att man vilar efter ett så hårt pass som jag körde igår. Det var sååååå skönt.

Nu är det morgonmys för hela slanten för jag behöver inte dra mig ner till jobber förrän 10:00.
=)

Jag har kommit på en annan belöning om jag klarar loppet undet 2 timmar:
Ett par nya löparskor!
Jag köpte mina för dryga 6 månader sedan med dom är så slitna att lilltårna pekar ut. Dom är väl använda såklart!


Nu ska jag fortsätta mitt morgonmys.

Häpp!

Haft en underbar dag på jobbet, trodde att det skulle vara lungt och stilla en dag som denna men det blev tvärtom. Texas, som man säger på norska. Texas, big time!

När jag slutade vid 17:30 så kände jag mig full av energi så jag beslutade mig för att än en gång ta på mig träningskläderna och ge mig ut på en långtur i ett långsamt tempo på max 14 km. När jag väl sprungit en stund så kändes formen otroligt bra så jag drog på lite extra medan jag lät tankarna vandra. När jag kommit till 11 km så började benen dommna lite men då kom en uppenbarelse, en äldre liten man kommer upp jämsides och börjar tjöta med mig. Han håller ett högt tempo och jag beslutar att haka på fram till 14 km för att sedan bryta.
Han pratar om dittan och dattan medan vi springer, jag säger mest ja eller nej.
Kan ni förstå hur svårt det är att hålla en konvensation när jag springer i 11 km i timmen???

När vi nått 13 km halar den jävlen fram en Snickers som han viftar framför näsan på mig. "Här har du en morot, den delar vi på när vi tagit 14km!" Det var bara att bita ihop och köra på.

När vi väl tagit 14 km och delat på Snickersen så tackar jag för mig men det går inte gubben med på. "Nä,nä, nu har du nästan sprungit hela Göteborgsvarvet, nu kör vi på det sista"
Samt som gjort, upp på Avenyn, han pratar och pratar och pratar, vilket är bra för då glömmer jag att mina vader vill sprängas och slitas i stycken.
Ner för Avenyn, massa vackra folk i balklänningar, uteserveringar fulla med folk och såklart  jag och den lilla mannen som båda dryper av svett där vi kryssar fram bland folk.

Sista kilometern var tuff, men jag fick massa pepp och tog mig fan runt. efter passet fick jag energidryck och banan samt skjuts hem av den snälla mannen som fortfarande pratade oavbrutet. Nu har jag en träningspolare för livet för det var inte sista gången vi sprang tillsammans.

Sånt här måste bara hända mig va?
Herregud så roligt man kan ha.
=)

Ja, idag är det torsdag fast det är söndag. Ja, ni fattar.

Alla är lediga, förutom vi då. På Con Amor har vi öppet alla dagar, ingen vila här inte. Däremot så öppnar vi ínte förrän 11:00 idag.

Jag startade min dag med att dra täcket över huvudet när klockan ringde 06:00. En halvtimma senare masade jag mig upp och slevade i mig frukost. Efter frukost så tog jag på mig träningskläderna och gav mig ut i skogen för att ge  gärnet med en löptur på 5 km och powerwalk i 5 km.

Förra veckan så dog en tant ute i skogen som jag springer i. Hon hade fått ett träd över sig. Det är lite lurigt därute för i vissa områden så råder totalt förbud mot uppröjning av träd och dylikt eftersom tanken är att naturen ska ha sin gilla gång. Fast det är nog inte meningen att tanter ska dö på kuppen.
Det är alltså någon form av reservat, jag springer igenom nordamerikansk skog, asiatisk skog, europeisk skog, det är vattenfall, sjöar, trollskog och vitsippedalar.

 Det är sjukt fint därute och det är sällan folk där eftersom det är en labyrint av stigar och dåligt skyltat. Det passar mig perfekt och jag har ägnat många timmar åt att reda ut detta nystan ska ni veta.

Jaja, jag tog mig hem helskinnad.
Nu är det dusch och sedan jobb för min del.

Ni andra får ha en skön ledig dag.

Det regnar, det verkligen skvalar ner. Det är nästan overkligt.
Min tanke var ju en löptur på sidådär 10 km efter jobbet men endast en idiot ger sig ut frivilligt i detta väder.
Eftersom jag är en halvidiot så var jag på väg att dra på mig träningskläderna men insåg att regnet och kylan skulle påverka mitt immunförsvar och att bli sjuk passar sig verkligen inte 1o dagar innan startskott.

Nu sitter jag istället i soffan och latar mig, inte dumt alls.
Om en liten stund ska jag på bio, det får bli den nya Robin Hood. Ska bli mysigt att sitta inne i mörkret i salongen och snaska på lite godis. Det är jag knappast värd men jag gör det ändå.

Igår när jag kom hem ifrån löpningen så kom jag ju på den lysande idén att jag måste ju få någon form av belöning om jag klarar att springa på under 2 timmar på Göteborgsvarvet. Visst borde jag få det???

Jag började bolla med Kristoffer så jag sa: "kanske jag kan få köpa mig ett par nya skor?" Det tyckte Kristoffer lät ganska vettigt även om jag redan har alldeles för många, men så kom en uppenbarelse, "kanske jag ska få köpa mig en biiiiiil???"
Då sa Kristoffer "det där med skor lät bra Jill"

Om ni kommer på en bra belöning så är förslag hjärtligt välkomna!

Förresten, idag är det 10 dagar kvar innen loppet går av stapeln. Vet inte varför jag fick för mig att det var 10 dagar kvar för 2 dagar sedan.
=)


För att få en bil så är det viktigt att dagsformen är bra på dagen D. Jag startar min dag med att strecha, inga onödiga skador här inte.

Varför kan inte alltid dagsformen vara tipptopp?
Idag var det riktigt skönt att riva loss de ynka 6 km hem. Jag kände mig stark och hade ett jämnt flås.Vissa dagar kan det svida i hela kroppen och benen vill knappt lyfta från marken, då är det bara att bryta.

Löpning är en tuff sport, mycket tuffare än den mesta jag har sysslat med. Att vara uthållig och hålla modet uppe även när det är som tyngst är inte alltid lätt. Jag trodde inte att jag skulle bli så beroende som jag har blivit.

Nu är det dags för duschen för om en lite stund är det natten för mig.

Hej vad denna dagen gick fort!