lalunarosa

Det är inte alltid lätt att ta sig upp ur soffan.
Särskilt inte när det är halvmörkt och regnigt ute.
Eftersom jag är en liten envis fan så gav jag mig ut efter att tyst ha skällt/resonerat med mig själv.
Väl ute i skogen var allt frid och fröjd, jag älskar att springa omkring därute bland träden, det ger mig en inre ro och styrka.
Jag tror nog att jag har lyckats att trampa igenom varendra sumpmark ute i Änggårdsbergen idag.
Mina skor kommer inte att lukta gott efter 1 mil i allt sumpvatten.
Det var dom 1400 kronorna.

Nu ska jag ta en välförtjänt dusch och kanske få något i magen.

Hej så long!

Idag har vi fått undan massa skräp i vår fina lokal så nu kan Göteborgarna se lite bättre vad det är vi håller på med.

Sedan i lördags har vi fått gjort massa, vi har nu rivit allt som ska rivas och vi har nu gått in i uppbyggnadsfasen. Jag och Johanna fokuserar på övervåningen. Det är här ni ska få sitta när ni kommer till oss för att få dricka gudomligt god kaffe.

Förresten så kom det förbi en kaffeleverantör idag, hon hade hört ryktesvägen att vi skulle öppa kaffebar så nu ville hon att vi skulle köpa av henne.
Våra krav är att det ska vara en liten grossist, kaffet ska hålla hög kvalité samt ok priser.
Kan inte vara så svårt va? =)
I vilket fall som helst så ska vi på möte med henne på torsdag.

Det är så underbart att kunna bestämma helt själv, inget "flicka lilla" här inte.
Nu är det VI som bestämmer och ingen annan.

Nu ska jag ut och springa, inte så lockande i detta vädret men jag måste innan jag tappar all kondis jag har byggt upp.




Övervåningen ska bli så fin så fin.




Här ska ni få sitta och dicka kaffe och se ner på folket som går förbi.




Man behöver nödvändigtvis inte ha på sig sina finaste kläder när man måla.




Dagens påökning i skyltfönstret. =)

Igår hämtade jag min "bibel" på posten.

Det är en bok som ska hjälpa och ledsaga mig den närmsta tiden.

Den ska finnas där när jag är rådvill och osäker.

Svaren kommer att finnas där någonstans, bland bladen.

Denna bok ska hjälpa mig att redovisa.

Det har gått i ett för mig den senaste tiden.

Jag kom hem i fredags kväll från Oslo och började i lördags morse att riva  det mesta i min lokal som inom kort kommer att bli Café Con Amor. Vi bokstavligen river hela skiten, det är lite skrämmande men väldigt givande. Man kan så mycket mer än vad man tror.
Vi har haft tacksam hjälp av Johannas mamma och pappa samt av min sambo Kristoffer.
Min underbart snälla sambo har målat och fixat nu när vi var borta, han är så snäll och fin.

Vi har valt att inte täcka syltfönstret med plast utan alla som är nyfikna får titta in och prata lite med oss. Det är en del av vår marknadsföringsplan. Att redan nu skapa ett intresse och en relation med dom som går förbi oss varje dag.

Nu ska jag ge mig själv lite välförtjänt vila i sängen med Kvarteret Skatan.




Väggarna på övervåningen är borta, uppe blir det sedan sittplatser.

Vårt skyltfönster, vi har skrivit på träboxarna. På den ena står det "Nytt spännande café på gång"
På den andra har vi skrivit "Vi bygger så fort vi kan"
Vi borde skriva en tredjde där det står "Vi river så fort vi kan"
Det kommer att dyka upp fler meddelanden under tiden, allt för att öka nyfikenheten hos passerande.




Vi är sååååå duktiga jag och Johanna. Vi lägger ner vår själ och kärlek.








Imorgon blir det tippen, hela stället ser ut som en soptipp.




Vårt så kallade kök. =)

Kom hem för en liten stund sedan.
Har ägnat eftermiddagen åt att riva väggar, spackla, måla och svära.
Jodå, nu är vi igång med lokalen.
Det är sanslöst att se förändringarna som hela tiden sker.

Jag har bekantat mig med grannen som har en korvkiosk över gatan,
vi klickade över en korv med mos.
Numera är jag alltid välkommen över om det skulle vara några problem.
=)
Tyvärr så glömde jag kameran idag så det blir inga bilder på vår skatt.
Imorgon ska jag dit igen och då lovar jag att ta lite bilder.

Att lämna Oslo i fredags var vemodigt.
Det var trist att lämna rummet och den härliga sängen.
Det var trist med vetskapen om att inte bli behandlad som en prinsessa varje dag vid frukosten,
eller, jag tar tillbaka det där.
Min sambo behandlar alltid mig som en prinsessa....
ja, förutom när han tittar på fotboll eller är borta.
Det blev kramar till höger och vänster bland personalen,
antar att de flesta gäster knappast stannar i 2 veckor.

Det var trist att lämna jobbet där uppe i Oslo,
det är en lättnat eftersom det är tungt och sjukt stressigt men jag kommer att sakna min chef,
han är den bästa chef man kan ha.
Han visar sin uppskattning genom generös lön, bra boende och förmånliga gåvor och jag ger min genom att jobba arslet av mig och ge 100% utan att gnälla när jag väl är på plats.

Nu var det väl ändå sista gången som jag jobbade där.
Chefen har dock lovat att komma ner och kolla in mitt och Johannas lilla café.

Nu kom jag ut på massa sidospår.
Det som jag skulle komma fram till var ju att jag knappast ska korka upp vinet idag,
det får bli myspys i soffan och hämtmat från världens bästa pastarestaurang Pastahaus.
Om ni är i Göteborg, gå genast dit. God pasta, grymma portioner och bra priser.

Jag har ballat ur fullständigt när det gäller min diet, jag äter vetemjöl och socker som en gris.
Jag kommer att svälla upp och börja grymta snart om jag fortsätter så här.
Imorgon ska jag ta tag i det...då ska jag ut och springa och bli bra igen.
Jag lovar...men idag...då frossar vi som om det inte fanns en morgondag.

Ha en skön kväll kära vänner!