Pacaya
Jag läste i tidningen igår att Guatemala hade drabbats av naturkatastrofer. Först och främt så hade vulkanen Pacaya spytt ut massa aska som täppt till alla brunnar, sedan hade det blivit någon form av storm som resuterat i översvämmningar. Detta är ju såklart helt fruktansvärt.
För 2 år sedan besökte jag denna vulkan, det var en mäktig upplevelse. Först och främst så åkte vi buss med en misstänktsamt ung busschaufför i en timma, väl framme så fick man gå upp för ett berg i 1,5 timma. Jag insåg att vi närmade oss när man hörde mullrandet från vulkanen. Väl framme så uppenbarade sig en dal som var täckt av lava, det rann hela tiden ny lava från berget. Värmen som slogs emot oss var otrolig.
När vi stått och begrundat naturens krafter en stund så frågade guiden om vi inte ville gå ner till lavan i dalen, alla backade förutom jag som ivrigt viftade med handen. Sagt som gjort, sakta men säkert så började vår färd neråt i dalen, guiden gick först och kände på marken så att den var stabil nog att gå på (!).
När vi var 2 meter från den trögflytande lavan som sakta rann fram så var det stopp, mina ögon rann och mina skor började smälta. Värmen var obeskrivlig.
Jag började kasta sten på lavan (såklart) och till min förvåning så var lavan stenhård även i flytande form.
Detta var en otroligt häftig upplevelse som jag gärna skulle vilja uppleva igen fast knappast nu när Pacaya verkar spy ut sin vrede över Guatemalas kaffefält.
Framme vid dalen. 15 minuter senare var jag nere vid lavafloden längst till vänster.
Hit men inte längre kom jag. Nära nog att titta och få skorna smälta.
Ständigt aktiva Pacaya.
