Bohusleden.
7,5 mil på 2 dagar hann det blev.
Bohusleden var något utöver det vanliga. Jag har innan gått uppe i fjällen vilket skiljer sig avsevärt.
Här fanns inga bäckar där du kunde ta vatten längs med leden utan du fick snällt fråga kringboende, vilka inte var så många. Det fick bli att ransonera emellanåt.
Leden slingrade sig mellan skog och mark, mycket kuperad terräng var det också vilket krävde en viss envishet och benstyrka. Vi gick förbi ensliga gårdar, förfallna och sedan länge glömda hus och några boskap.
På dag nummer 2 så gick vi ganska långt in i skogen nära den norska gränsen. Vi var båda ganska trötta så vi gick tysta sida vid sida och var inne i våra egna världar. Rätt som det var så såg jag hur något grått travar ut ur skogen och lufsar rätt emot oss 50 meter ifrån.
Min första tanke var hund, min andra tanke var herrejävlar och min tredje tanke var varg!!!
Eftersom vargen verkade vara inne i sin egna värld så märkte den inte oss utan travade på 25 meter till tills Kristoffer tittar upp och utbrister "oh shit!".
Då vaknade vargen upp ur sin dröm, stelnade till och stack iväg i en väldans fart åt andra hållet.
Detta mina vänner måste vara bland det häftigaste jag någonsin upplevt.
Jag hann aldrig bli rädd utan bara nyfiken, jag önskar lite att vi kunde få kika på den lite längre.
Sånt här händer bara mig. Jag ger mig ut på en liten oskyldig vandring och stöter på varg, haha.
Början på Bohusleden i Strömstad.
En hel del "natursköna" vyer.
Mitt sällskap under färden.
På väg in i den djupa skogen.
Att göra upp eld och laga mat i det fria är mycket trevligt inslag i den gråa trista vardagen.
Mitt sällskap.
Var 5:e km var det vila med vätskepaus, vissa stunder somnade jag 5 minuter sedan var man redo att traska vidare.
En bondgård ute i ingenmansland.
Det är något visst med kilometerlånga ängar, man får liksom lite språng i benen.
När vargen upptäckte oss så blev han så skrämd att han tappade sitt byte i munnen. En musbebis och en musmamma. Inget rivet får här inte.
Lilla vargens tassar.
Trailortrash. Folköl i ena näven och trangiakök i andra. Vi var yngst på campingen.
All mat smakar gudomligt efter att man har gått 4.5 mil på en dag.
Blev förrsten positivt överraskad över hur trevliga folk är på camping. Det var nästan så att jag och Kristoffer funderade på om vi inte skulle knacka dörr och presentera oss för resten av campingen.
