Kärt återseende.
För ca 5 år sedan jobbade jag och Johanna tillsammans med en tjej som hette Emma i Oslo. Vi umgicks med henne även utanför jobb. Efter något år tackade Emma för sig och flyttade till Göteborg och vi tog väl och drog ut på någon resa. Det brukar bli så när man bor i Oslo. Man hittar sköna människor som man hänger med i ett par månader men plötsligt så kan två vägar skiljas åt och man ses aldrig mer.
Det är många personer som jag verkligen gillat som jag nu inte har en susning om dom ens lever.
I vart fall så dök denna donnan upp på Café Con Amor i lördags, gissa om vi blev glada!
Det visade sig att hon på låååånga vägar hade fått nys om vårt café.
Hon berättade att hon och en väninna hade varit och handlat ett par dagar tidigare, dom stod vid grönsakerna när Emma plötsligt började fjanta sig och prata norska istället, agurk, mais, cherrytomat, bla, bla, bla.
Då kommer hennes väninna på att hon har läst i GP om två svenska tjejer som bott i Norge i många år men nu flyttat hem till Göteborg för att starta café. Emma frågar om hennes väninna kan komma ihåg namnen på dessa tjejer, vilket hon tyvärr inte kommer ihåg. Emma frågar då om, den ena kan ha hetat Jill, och visst gjorde hon det, och så fråga Emma och den andra mööööööjligtvis kunde heta Johanna, jomen det kunde stämma.
Emma rusar hem och rafsar upp lördagens GP ur soporna och hittar vårt lilla reportage.
Ett par dagar senare står hon som sagt på vårt café och skiner.
Kärt återseende, kul att våra vägar skulle mötas igen. Hoppas att vi får tid att ses någon gång igen.
Tack Emma!
