Weeeeeeeeeeeehaaaa!
Häpp!
Haft en underbar dag på jobbet, trodde att det skulle vara lungt och stilla en dag som denna men det blev tvärtom. Texas, som man säger på norska. Texas, big time!
När jag slutade vid 17:30 så kände jag mig full av energi så jag beslutade mig för att än en gång ta på mig träningskläderna och ge mig ut på en långtur i ett långsamt tempo på max 14 km. När jag väl sprungit en stund så kändes formen otroligt bra så jag drog på lite extra medan jag lät tankarna vandra. När jag kommit till 11 km så började benen dommna lite men då kom en uppenbarelse, en äldre liten man kommer upp jämsides och börjar tjöta med mig. Han håller ett högt tempo och jag beslutar att haka på fram till 14 km för att sedan bryta.
Han pratar om dittan och dattan medan vi springer, jag säger mest ja eller nej.
Kan ni förstå hur svårt det är att hålla en konvensation när jag springer i 11 km i timmen???
När vi nått 13 km halar den jävlen fram en Snickers som han viftar framför näsan på mig. "Här har du en morot, den delar vi på när vi tagit 14km!" Det var bara att bita ihop och köra på.
När vi väl tagit 14 km och delat på Snickersen så tackar jag för mig men det går inte gubben med på. "Nä,nä, nu har du nästan sprungit hela Göteborgsvarvet, nu kör vi på det sista"
Samt som gjort, upp på Avenyn, han pratar och pratar och pratar, vilket är bra för då glömmer jag att mina vader vill sprängas och slitas i stycken.
Ner för Avenyn, massa vackra folk i balklänningar, uteserveringar fulla med folk och såklart jag och den lilla mannen som båda dryper av svett där vi kryssar fram bland folk.
Sista kilometern var tuff, men jag fick massa pepp och tog mig fan runt. efter passet fick jag energidryck och banan samt skjuts hem av den snälla mannen som fortfarande pratade oavbrutet. Nu har jag en träningspolare för livet för det var inte sista gången vi sprang tillsammans.
Sånt här måste bara hända mig va?
Herregud så roligt man kan ha.
=)
