Jodå, jag lever och jag är inlåst.
Det var en stund sedan jag skrev ett inlägg nu. Det blir som sagt så ibland, tiden räcker inte till.
Ja, jag sitter som sagt inlåst i min lägenhet. Jag får inte öppna dörren får någon, inte innan jag frågat vem det är. Detta är stränga regler från min kära sambo. Ja, ni som inte visste det så lever jag ett liv i skymundan.
Nä, så illa är det inte men det händer lite otäckheter här i området. Det är visst någon psykiskt sjuk man som förföljer kvinnor eller knackar på hemma hos dom och försöker sedan våldta kvinnan. Vi har ingen portkod utan vem som helst kan traska in och vi bor precis innanför porten, jag har även en tendens till att alltid glömma låsa dörren, även om natten när Kristoffer inte är hemma.
Nu har jag däremot fått stränga regler, som ska följas, av min stränga pojkvän.
