Att springa i uppförsbacke.
Ja, vare sig man vill eller inte så kommer det motgångar. Förr skulle jag bara skicka problemet vidare, det kan jag inte längre. Nu är det jag eller Johanna som måste lösa problemet.
Förra söndagen var det beckmörkt på Con Amor när vi kom på morgonen, alla proppar var intakta och vi kunde inte hitta något fel. Det var bara att ringa jourelektriker på momangen , han kom jättesnabbt och åtgärdade felet i ett nafs.
Denna söndagen krackelerade espressomaskinen, fullständigt. Alla lamporna började blinka och skiten tokstrejkade. Detta gav oss gråa hår då ALLA vill ha latte eller dylikt på söndagar. Idag fick vi ringa service, givetvis så var det inget litet fel. Kretskortet (hjärnan) i maskinen hade ballat ur, samt att ett rör hade kalkat igen, hela maskinen är nu på service och jag ska vara ärlig, jag vill inte se räkningen när den kommer.
Ok, det kommer lite gott ur allt det onda. Vi har fått en lånemaskin som fungerar som en gud, nu vill jag inte ha tillbaka vår gamla espressomaskinen någonsin.
För det andra så hade våra båda grannar inbrott i helgen. Vi klarade oss, konstigt nog. Inte ens rutorna gav dom sig på. Jag vet inte vad jag skulle göra om vi hade åkt på det också. Förmodligen slitit mig i håret och skrikit rätt ut och slagit sönder något. Tack och lov att vi slapp det.
