Hemma igen.

Ja, då var man hemma igen.
Lite vemodigt är det allt.
Jag tillhör den typen av människor som aldrig vill hem,
ju längre jag är borta, ju avlägsnare känns hemmet och känslan av bofasthet.
Frihet!

Fler inlägg i bilder kommer senare,
nu måste jag ut och läggamig i solen.

Imorgon kommer jag att dra vidare,
berättar mer sen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0