Kroppen.

Kroppen är en märklig mekanism.
Jag drabbades av leda och bestämde mig för att ta en löptur i skogen iallafall.
Idag på morgonen hade jag egentligen bestämt mig för att ta en liten joggingrunda ute i skogen
men efter bara 1 kilometer hade jag mjölksyra och var helt slut.
Jag lyssnade på kroppen och slutade genast springa.
Nu har jag precis kommit hem efter en löptur på lite över 1 mil i kuperad terräng,
varken mjölksyra eller andnöd gjorde sig tillkänna.

Visst är det konstigt?
Att ena stunden nästan dö medan man i andra stunden kan springa i oändlighet?
Jag blir aldrig klok på min kropp, däremot så har jag förstått att lyssna på dess signaler.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0